Någon kanske kommer ihåg att jag höll på med en krönika på Svenskakursen för ett tag sen? Jag sa att jag skulle publicera den här när jag fått betyg och eftersom jag fick A (catchiiiiing) på den så får ni som vill läsa!

Våga vara du

 ”Du ska se att det blir bra snart. Bara du är sig själv”. Hur många gånger har man inte fått det rådet när det gällt att hantera en ny situation i en ny klass, på ett nytt jobb eller vart som helst där man träffar nya människor?

Jag är en väldigt blyg person, vilket gör att jag har ganska svårt att lära känna nya människor. Så, varför är man blyg? Är feg och blyg samma sak? Saknar man mod? Är det för att man inte är en tillräckligt bra människa för resten av världen? Eller är det hjärnspöken?

 Innan jag började läsa om det här ämnet trodde jag att jag hade dåligt självförtroende. Men jag hade fel, eftersom de flesta beskriver självförtroende som något man har om man tror på sig själv och att man klarar av uppgifter och mål. Jag vet att jag kan klara av saker. Jag har mina mål, och jag klarar av dem. Jag kan. Det är alltså inget fel på självförtroendet. Min självkänsla däremot, den gör mig blyg.

När man bryr sig för mycket om vad folk tycker, har man en ständig press på sig själv. Man är inte stark nog att strunta i vad andra tycker, så man väljer att vara tyst istället. Hur ska man lyckas ”anpassa” sin personlighet så att ALLA kan tycka om en? Är det värt att sitta inne med sitt riktiga jag för att göra andra nöjda? Det är en ganska svår uppgift att ta på sig, men många greppar den ändå.

Blygheten kommer fram samtidigt som osäkerheten. När man möter en ny människa reagerar man på olika sätt beroende på självkänslan. Du som har dålig självkänsla blir blyg och tyst, medan en stark och säker person förblir lugn, öppnar sig, ställer frågor och konverserar. Anledningen till varför du som är blyg blir blyg i vissa situationer är att du i ditt huvud, medvetet eller omedvetet, konverserar med dig själv. Alla har nog någon gång hört talas om hjärnspöken. Här kommer dem fram. Dem kan säga allt från ”Jag passar inte in här, jag ligger lite lågt” till ”Vafan gör jag här, jag är värdelös!”.

Har man bra självkänsla känner man ingen press att behöva göra andra nöjda. Man är sig själv, och att våga vara sig själv ger respekt. Vi människor är konstiga varelser. Därför blir en person med dålig självkänsla oftast sämre behandlad än en men bra. Detta beror på att ingen lägger energi på att trycka ner en person som inte bryr sig. För det är det man inte gör med stark självkänsla, bryr sig. Det är som att mobba ett kylskåp. ”Du där, fy fan vilka fula hörn du har. Skaffa lite stil!” Tror du kylskåpet bryr sig? Det känns ganska meningslöst, eller hur?

Först när du inser att blygheten kommer från dig själv, inifrån, har du en chans att förbättra dig och din självkänsla. När man vet varför man är på ett visst sätt, är det oftast lättare att tänka på hur man är och beter sig bland andra. Nästa gång du hamnar i en sådan situation där du blir blyg, tänk efter och ställ frågor som ”VARFÖR är jag så nervös?” eller ” VAD är det jag är rädd för?” till dig själv så kommer det kännas lättare att ta för sig och våga synas.

Det låter så simpelt, så lätt att säga ”Äh, va bara dig själv så går allt bra!”. Men tyvärr är det inte så enkelt som det borde vara. Rädslan att inte passa in är inpräntad i våra hjärnor sen barnsben.  Men, tänk på att vara sann mot sig själv och dina vänner, var snäll och rättvis, var artig och tacksam, voila! Redan där är ditt liv på väg i rätt riktning. Jag hoppas att du kämpar vidare och vågar vara dig själv, för ingen kan göra det bättre än du!

Elsa Ericsson HvF11